Some signs of Stoicism

If by happiness be meant a continuity of highly pleasurable excitement, it is evident enough that this is impossible. A state of exalted pleasure lasts only moments, or in some cases, and with some intermissions, hours or days, and is the occasional brilliant flash of enjoyment, not its permanent and steady flame. Of this the philosophers who have taught that happiness is the end of life were as fully aware as those who taunt them. The happiness which they meant was not a life of rapture; but moments of such, in an existence made up of few and transitory pains, many and various pleasures, with a decided predominance of the active over the passive, and having as the foundation of the whole, not to expect more from life than it is capable of bestowing. A life thus composed, to those who have been fortunate enough to obtain it, has always appeared worthy of the name of happiness.

The longer I live the more convinced I become that life is 10 percent what happens to us and 90 percent how we respond to it.

Do… or do not. There is no try.

Don’t waste your time on jealousy; sometimes you’re ahead, sometimes you’re behind… the race is long, and in the end, it’s only with yourself.

Det jag vill ha kan inte köpas
Inte stjälas, få till låns
Det jag vill ha kan inte ägas
Det är så mycket större än så
Jag kastar pappersplan från höghus
Mot en gnista gömd i snön
Jag måste tro att det kan hända
Jag måste drömma min egen dröm
För du och jag ska aldrig dö
Nej du och jag ska aldrig dö

Jag tror jag vet vad allt går ut på
Jag tror jag äntligen förstår
Att det finns ingen magisk genväg
Ingen rök och inga spår
Och det finns ingen enkel lösning
Inget svart och vitt, bara grått.
Man får ta det man blivit given
Och säga “jag älskar det jag fått”
Du och jag ska aldrig dö
Nej du och jag ska aldrig dö
Nej du och jag ska aldrig dö